Redan på de gamla grekernas tid utförde Hippokrates olika typer av manipulation av ryggraden. Vid studier av historiskt material från olika epoker och kulturer finner man ofta underlag för att manipulationstekniker har använts i årtusenden över hela världen. Teknikerna var inte ledspecifika och ofta ganska brutala. Trots detta överlevde terapiformen vilket torde vittna om viss positiv behandlingseffekt.



Daniel D. Palmer


Kiropraktik som behandlingsform användes för första gången i slutet av 1800-talet. Dess grundare, D.D. Palmer, använde manipulation i en specifik led för ett specifikt syfte. År 1896 startade DD Palmer den första kiropraktorutbildningen, men kiropraktisk behandling sågs inte med blida ögon av läkarkåren. Under följande decennier kämpade kiropraktorer för rätten att utföra sina behandlingar. Flera satt till och med i fängelse i perioder.

Under första hälften av 1900-talet utvecklade D.D. Palmer tillsammans med sin son B.J. Palmer olika teoretiska förklaringsmodeller för sina kliniska iakttagelser. De startade Palmer School of Chiropractic med dithörande forskningsklinik. Speciellt B.J. hade stora forskarambitioner och dokumenterade samtliga iakttagelser noggrant. Det positiva forsningsklimatet drog till sig många intresserade kiropraktorer och engagerade även skolans studenter. Nya metoder utvecklades med stor iver för att dokumentera kliniska fynd av behandlingseffekter.


Lika lite som den traditionella medicinen har hållit fast vid metoder och teorier som var rådande i slutet av 1800-talet har kiropraktiken stått stilla. Kiropraktiken har utvecklats starkt de senaste 100 åren.


Röntgendiagnostik blev tidigt ett värdefullt instrument för kiropraktorer att synliggöra och dokumentera förändringar i rörelseapparaten kopplade till den kiropraktiska justeringen. Kiropraktorer var tidiga utvecklare av funktionell bilddiagnostik som stressbilder, viktbärande bilder och helryggsbilder i syfte att evaluera tyngdkraftens effekt på ryggraden. Den teknologiska utvecklingen expanderade bortom röntgen. En mängd instrument konstruerades för att spåra segmentella spinala dysfunktioner och fysiologiska manifestationer. Neurocalometern var det mest uppmärksammade av dessa paraspinala, värmekänsliga instrument.


Behovet av forskning organiserad på nationell nivå poängterades så tidigt som 1938 av kiropraktor C. O. Watkins i USA. Redan1944 skapades Chiropractic Research Foundation (CRF) av American Chiropractic Association (ACA), den största nationella sammanslutningen av kiropraktorer i USA, med syftet att insamla forskningsanslag och marknadsföra utvecklingen av forskning inom den kiropraktiska professionen. År 1967 transformerades CRF till Foundation for Chiropractic Education and Research (FCER).

I början av 1970-talet utövade ACA starka påtryckningar på FCER för att anslå bidrag för forskningsutbildning för examinerade kiropraktorer. Detta kom att bli starten för en fungerande infrastruktur för forskning inom kiropraktoryrket. FCER började även under denna period anslå bidrag till forskning utanför den egna professionen.

Under slutet av 1970-talet och fram till dags datum har forskningens roll inom kiropraktiken genomgått en evolution, en vetenskaplig kursändring från hermeneutik till positivism och undersökande forskning. Kiropraktiska forskare arbetar idag tillsammans i multipla interdisciplinära samarbetsprojekt tillsammans med ortopeder, neurologer, radiologer och rehabiliteringsinriktade professioner m fl., för att formulera och utvärdera förklaringsmodeller för den somatiska verkan av kiropraktisk justering.

Under kiropraktikens tidiga ålder var det teorierna som drev forskningen dvs. den forskning som bedrevs var inriktad på att visa att de kliniskt praktiserande hade ett vetenskapligt stöd. Idag styr forskningen teorierna. Forskare och kliniker utvecklar nya teorier utifrån den vetenskapliga kunskapen. Nya teorier baseras på resultat från tidigare undersökande studier. Samtidigt börjar klinisk forskning att driva klinisk verksamhet. De metoder som visar på god validitet och effektivitet kommer att tillåtas och accepteras medan metoder som inte håller i utvärderingarna kommer att utrangeras. Denna process leder till en gradvis utveckling av såväl nya undersökningstekniker som nya behandlingsmetoder. Evidensbaserad kiropraktik är grunden för en vetenskaplig mognad och expansion av yrkeskåren.

En modern kiropraktisk justering är en skonsam och säker metod för att återställa rörlighet och full funktion i kroppen. Den moderna kiropraktiken är väl förankrad i dagens vetenskap och de förklaringsmodeller som nu används vilar på samma vetenskapliga grund som den traditionella medicinen.

Läs mer om den kiropraktiska behandlingens vetenskapliga grund, klicka här.