Forskning är en viktig del av ett kritiskt och vetenskapligt förhållningssätt och nödvändigt för en positiv utveckling av kiropraktik som vårdform. Skolans styrelse har därför högt uppsatta ambitioner och mål med avseende på forskning.
Under grundutbildningen avsätts betydande tid för forskningsintroduktion. Skolan – liksom de flesta andra moderna högskoleutbildningarna i Sverige – ställer krav på studenterna att skriva uppsats i slutet av utbildningen. Ett syfte är givetvis att ge alla studenter träning i att läsa, sammanfatta och presentera vetenskapliga resultat. Dessutom kan dessa arbeten utgöra startpunkten för fördjupad forskarutbildning.

Angelägna forskningsområden skolan har identifierat är


Till skillnad från andra länder tillåter inte praxis att legitimerade kiropraktorer i Sverige behandlar barn under 16 år. Däremot tillåts högkvalitativa forskningsprojekt inom området för att ge kunskaper inför eventuella framtida förändringar av praxis.


I Sverige har man diskuterat lagstiftning mot cervikalryggsmanipulationer. För att ytterligare stärka kunskapsgrunden och därmed kunna förhindra att fördomar och brist på kunskap leder till en inskränkning i kiropraktorns verksamhetsområde är det av stor vikt med projekt som utvärderar riskerna med kiropraktisk behandling i cervikalryggen.


Myndigheter söker ofta underlag för effektiviteten av kiropraktisk behandling. Projekt som fokuserar på behandlingseffektivitet är därför också angelägna.

 

Massage kan ha effekt efter högintensiv träning

I en randomiserad klinisk studie av Arroyo-Morales et al (Journal of Manipulative and Physiological Therapeutics, mars/april 2008) visade forskarna att massage kan ha en effekt efter träning med hög intensitet. 62 stycken friska individer testades och randomiserades till två grupper. Ena gruppen fick massage (myofasciell release teknik) och den andra gruppen fick placebobehandling (instrumentell fysioterapi i form av ultraljud och magnetterapi men elektriskt frånkopplade). Hjärtrytmsvariabilitet (HRV) och diastoliskt blodtryck (DBT) uppmätes. Forskarna fann att myofasciell massage teknik är bättre än placebo vid återhämtningen av HRV och DTB efter högintensiv träning till nivåer för träning.

Förändringar i posturalkontroll hos patienter med ledsvikt (artros) i halsryggraden

I en kontrollgruppsstudie av Boucher et al  (Journal of Manipulative and Physiological Therapeutics, mars/april 2008) undersöktes 23 patienter med röntgenologisk verifierad ledsvikt (nyare benämning för artros). Forskarlaget använde sig av kraftplatta för att utvärdera statiska posturala förändringar. Patienterna mättes med både öppna och slutna ögon. Forskarna fann att patienter med ledsvikt i halsryggraden uppvisade ökat omfång av svaj och snabbare svajhastighet jämfört med kontroller.
Forskarna konkluderade att den påvisade posturala instabiliteten hos patienter med ledsvikt kan bero på perifera neuropatier i nedre extremiteten enbart, eller på grund av en kombination av degenerativa förändringar i halsryggraden och nedre extremiteter.

Faktorer som förutspår omedelbar förbättring efter kiropraktisk manipulationsbehandling i nacken

Thiel et al insamlade data från 28 807 behandlingskonsultationer och 13 873 uppföljningsbehandlingar i en stor prospektiv studie (Journal of Manipulative and Physiological Therapeutics, mars/april 2008). I studien insamlades data initialt om sökorsak och typ av behandling, samt data efter behandling gällande omedelbar förbättring/försämring. Patienter som sökt för nacksmärta, skulder-armsmärta, inskränkt nack-, skulder och arm rörelse, stelhet, huvudvärk, övre och central thorakal ryggsmärta. Patienter som uppvisade fyra av dessa prediktorer uppvisade signifikant omedelbar förbättring (70 % - 95 %). Även om det var möjligt att identifiera ett antal prediktorer gällande omedelbar försämring prompt efter manipulationsbehandling, kunde inte dessa användas som robust predektiv modell för klinisk användning. Forskarna drog slutsatsen att faktorer som förutspår omedelbar förbättring efter kiropraktisk manipulationsbehandling i nacken är starkast och kan användas i det kliniska besultsförfarandet.

Refraktärperioden efter kaviterande manipulation i ländryggraden

I en liten pilotstudie av Bereznick et al  (Journal of Manipulative and Physiological Therapeutics, mars/april 2008) exponerades tre friska personer för flera (var tredje dag under 34 dagar) manipulationer sidoliggande i ländryggraden som genererade kavitationer, dessa fungerade som baseline och test. Kavitationerna uppmättes med en accelerometer (typ av mikrofon) Försökspersonerna justerades tills inga fler akustiska fenomen kunde uppmätas. Refraktärperioden bestämdes till då 50 % av baslinjens kavitationer kunde uppmätas. Refraktärperopden uppmätes mellan 40-95 minuter (medel; 68,33). Författarna drog slutsatsen att kvaitationsfenoment uppkom från ländryggens facettleder. Man menade också att refraktärperioden var mycket individuell, samt att tidigare forskning på kavitationens refraktärperiod om 20 minuter (gjort på MCP-leder) måste ifrågasättas om den kan appliceras på ländryggraden.

Posturala förändringar och associerade faktorer

Cho et al utförde en undersökning med syfte att utreda prevalensen av vanliga posturala förändringar hos kinesiska tonåringar. Vidare ville författarna identifiera om det förelåg någon koppling mellan antalet posturala förändringar, psykologisk stress och muskuloskeletala symtom. (Journal of Manipulative and Physiological Therapeutics, mars/april 2008). Hälsofrågeformulär delades ut till 300 högstadieelever. Författarna utförde postural screening som bestod av digital fotografering, manuella muskel test och rörelsomfångstest. Författarna påvisade att den valigaste posturala förändringen var skulderlinje asymmetri (36 %) följt av forward head posture (25 %), detta var också vanligare bland pojkar. Författarna konkluderade att förekomsten av benigna posturala förändringar var hög för kinesiska tonåringar, speciellt ojämn skulderlinje. De fann inget (lågt) samband mellan posturala förändringar, psykologisk stress och muskuloskeletala symtom. Författarna förslog att flera faktorer bidrar till muskuloskletela problem men att posturala förändringar kan vara en faktor.

Risk för vertebrobasilär stroke och kiropraktisk behandling     

I en stor populationsbaserad, fallkontrollerad och cross-over studie av Cassidy et al (Spine, februari 2008). Syftet med studien var att utreda associationen mellan kiropraktorbesök och VBA stroke och jämföra detta med allmänläkarbesök och förekomsten av VBA stroke. Under den nio år långa studieperioden fann författarna 818 fall av VBA stroke hos sjukhusen i Ontario, Kanada. Hos strokepatienter under 45 å var det 3 ggr mer vanligt att man uppsökt kiropraktor eller allmänläkare innan incidenten jämfört med kontrollgruppen. Författarna fann en stark koppling mellan besök hos allmänläkare och förekomsten av VBA stroke i alla åldersgrupper. Man fann dock ingen korrelation mellan kiropraktorbesök och VBA stroke hos patienter under 45 år. Författarna konkluderade att VBA stroke är mycket ovanligt, 818 fall på 9 år (109 020 875 person-års av observationer över 9 år). Den ökade risken för VBA stroke efter kiropraktorbesök tolkade författarna som att patienter med VBA prodromalsymtom (huvudvärk och nackvärk) ofta uppsöker primärvårdgivare innan incidenten utlöses.

Kiropraktisk effekt på höftledsextension hos yngre manliga medeldistanslöpare

I en prospektiv, randomiserad kontrollerad experimentell pilot studie av Sandell et al (Journal of Chiropractic Medicine, juni 2008) undersöktes höftledsextentions förmågan och löphastiget hos 17 yngre manliga medeldistanslöpare. Behandlingsgruppen fick kiropraktisk behandling under tre veckor. Behandlingsgruppen uppvisade signifikant ökad förmåga av extension i höftleden jämfört med kontrollgruppen (P < ,05). Ingen statistisk signifikant skillnad kunde konstateras gällande löphastigheten (medel -0,065 s; P = ,572), dock var skillnaden betydligt mindre för kontrollgruppen (medel – 0,003; P = ,7344). Författarna konkluderade att kiropraktisk behandling kan förbättra höftledens extensionsförmåga hos löpare med uppmätt rörelsebegränsning men att den kiropraktiska behandlingseffekten gällande löphastighet fortfarande är oklar.

Stående balans är förändrad hos patienter med traumatisk och idiopatisk nacksmärta 

I en jämförande observationsstudie av Field et al fann (Manual Therapy, juni 2008) författarna att det föreligger en störning hos patienter med whiplash relaterade skador och idiopatisk nacksmärta. 30 patienter med whiplashskada, 30 patienter med idiopatisk nacksmärta och 30 friska kontroller utgjorde studiens underlag. Deltagarnas balans testades med kraftplatta. Författarna konkluderade att balansstörningar existerar i bägge grupperna jämfört med kontrollerna men att patienter med whiplashskada uppvisade större balansstörningar än patienter med idiopatisk nacksmärta.

Ryggsmärtor hos vårdpersonal minskar inte med utbildning

Forskare (Martimo et al) från finska Arbetshälsoinstitutet genomförde en analys av sammanlagt elva vetenskapliga artiklar rörande effekter av utbildning i lyftteknik för att förebygga ryggsmärta. Åtta av artiklarna handlade om utbildning av vårdanställda.  Resultaten av analysen (British Medical Journal, februari 2008) visar att det inte fanns någon skillnad i förekomst av ryggsmärta mellan vårdanställda som fått lyftutbildning och de som inte fått det. Inte heller hur mycket utbildning personalen fått spelade någon roll. Författarna drar slutsatsen att resultaten beror på att det helt enkelt inte finns någon säker lyftteknik. I stället bör fokus ligga på att studera sambandet mellan den totala belastningen och ryggsmärtor. Endast så kan man utveckla effektiva metoder för att förebygga ryggsmärta vid fysiskt tunga arbeten, hävdar en av forskarna bakom studien. 

”The Bone and Joint Decade” arbetsgruppen för nacksmärta - januari 2008

Decennium 2000-2100 är det så kallade “Bone and Joint Decade” som i Sverige också går under namnet ”Liv och Rörelse”. Runt om i världen fokuserar forskare, kliniker och akademiker på utvecklingen av diagnostik och behandling av rörelseapparativa besvär.  Kort sammanfattning av arbetsgruppens arbete:

1. Nacksmärta är vanligt och ofta ihärdigt eller återkommande
2. Det finns ingen enskild orsak och inte heller någon ensam effektiv behandling för grad 1 eller 2 nacksmärta
3. Effektiva behandlingar är lågriskmetoder med kortvarig verkan om moderat doserad
4. Patientens terapipreferens är nyckeln till val av behandlings modalitet
5. Flera olika behandlingsmetoder kan behövas prövas
6. Rutinmässig avbildningsdiagnostik av grad 1 och 2 nacksmärta hjälper inte för att klargöra etiologi eller uppkomstmekanismen
7. Det finns inte tillräckligt med evidens som stödjer invasiva behandlingsformer för grad 1 och 2 nacksmärta.

Vårdgivare och beslutsfattare bör anamma allomfattande, validerade och evidensbaserade kliniska riktlinjer.

Smärtuppfattning hos patienter med intermittent ländryggssmärta

I en fallkontrollstudie av Rasmussen et al (Journal of Manipulative and Physiological Therapeutics, februari 2008) ville författarna utreda om patienter med intermittent ryggsmärta har en permanent ökad smärtperceptions nivå mellan attackerna. 6 patienter med intermitten ländryggssmärta i sin smärtfria fas rekryterades. Patienterna jämfördes med friska matchade kontroller med hänsyn på kön och ålder, som aldrig haft ryggsmärta. Efter tillämpning av standardiserad algometer, registrerade deltagarna den upplevda smärta på visuell analog skala.  Ingen skillnad mellan de två grupperna kunde konstateras. Författarna konkluderade att patienter med intermittent ländryggssmärta inte tycks uppvisa någon förändrad smärtupplevelse mellan attackerna, med möjligt undantag från ett lokalt segmentellt ryggmärgssegment.

Litteraturstudie som undersöker kiropraktiskbehandling av problem i övre extremiteten

I en systematisk litteraturstudie av McHardy el al (Journal of Manipulative and Physiological Therapeutics, februari 2008) utredes mängden, typen och kvaliteten av forskning på kiropraktisk inriktad behandling av tillstånd i övre extremiteten.
Författarna fann 64 artiklar och konkluderade att det föreligger endast en liten mängd forskning på kiropraktisk inriktad behandling av tillstånd i övre extremiteten. Denna forskning består till mesta dels av fallrapporter (nivå 4 evidens) och en mindre mängd publikationer med högre evidens (nivå 1-3).

De flesta behandlingsformerna är multimodala, och adresserar både spinala och perifera strukturer. Författarna eftersöker mer forskning med hög evidens, framförallt RCT som undersöker kiropraktisk behandling och dess effekt på  tillstånd i övre extremiteten.

Kavitation och facettledsseparation efter sidoliggande höghastighetsmanipulation

I en pilotstudie av Cramer et al (Journal of Chiropractic Education, våren 2008) undersökte författarna relationen mellan kavitation och separation av facettlederna efter höghastighetsmanipulation. Fem friska individer (25-27 år) undersöktes. Högsignalsmarkörer för MR placerades på spinouserna på Th12, L3 och S1. Individerna avbildades med magnetkamera, patienterna placerades sidoliggande och accelerometrar placerades på de markerade segmenten och sedan så avbildades individerna igen. Författarna uppmätte kavitationer i de fyra facettlederna under justeringen. Inga andra kavitationer uppmättes. Separationer upptäcktes i de facettleder som justerades (0,5 ± 0,6 mm) mot de facettleder som inte justerades (0, ± 0,09 mm), Författarna fann endast kavitationer i den affekterade sidan som var uppåt.

 

Skolans publikationer

Journal of Manipulative and Physiological Therapeutics, februari 2006: IMPROVEMENT AFTER CHIROPRACTIC CARE IN CERVICOCEPHALIC KINESTHETIC SENSIBILITY AND SUBJECTIVE PAIN INTENSITY IN PATIENTS WITH NONTRAUMATIC CHRONIC NECK PAIN (Palmgren PJ, Sandström P, Lundquist F & Heikkilä H ).

Journal of Chiropractic Medicine, juni 2008:

EFFECT OF CHIROPRACTIC TREATMENT ON HIP EXTENSION ABILITY AND RUNNING VELOCITY AMONG YOUNG MALE RUNNING ATHLETES ( Sandell J, Palmgren PJ & Björndahl L).