Det finns flera olika sätt att förklara de mekanismer som gör att kiropraktisk behandling har effekt. Förklaringsmodellerna kan principiellt delas in i biomekaniska respektive neurofysiologiska modeller. Modellerna är i flera avseenden nära sammankopplade och kan ibland överlappa varandra.




Den biomekaniska modellen förklarar hur kiropraktisk behandling kan ge förutsättningar för läkning av mjukdelsförändringar och korrigering av mekaniska felfunktioner i rörelseapparaten.

Mjukdelsförändringar som ger mekaniska felfunktioner kan ha sin grund i skador, upprepad fysisk belastning (”fysisk stress”), enformig (statisk) belastning, missbildningar och funktionella förändringar i ryggmärgens reflexfunktioner, men kan även uppkomma som ett resultat av psykosociala faktorer (”psykisk stress”) och åldersförändringar eller andra degenerativa tillstånd såsom vid immobilisering (inaktivitet). Dessa tillstånd kan medföra att mjukdelsvävnaden blir mindre elastisk, vilket oftast även leder till att strukturerna förkortas. Minskad vävnadselasticitet förändrar de mekaniska förutsättningarna i lederna. Med ett biomekaniskt synsätt förklaras den kiropraktiska justeringens effekt med att en yttre kraft mobiliserar leder genom att sträcka och töjer de mjukdelar som begränsat ledens rörlighet.

Med blockering inom en led (intraartikulär blockering) avses minskad ledrörlighet till följd av förändringar av själva ledkapselns (synovialmembranets) elasticitet. Låsning (entrapment) av förtjockningar i ledkapseln i de bakre facettlederna på ryggkotorna har föreslagits som en möjlig förklaring till kortvarig, akut ryggsmärta och ledblockering. Dåligt koordinerade rörelser eller ogynnsam kroppsställning skulle kunna leda till att sådana förtjockningar hindrar rörelser i facettlederna. Smärta kan uppkomma genom att förtjock­ningarna buktar in i ledhålan eller genom dragning i själva ledkapseln. Ledkapseln är rikligt innerverad med typ-IV receptorer (nociceptorer) som kan stimulera till reaktiv muskelkramp och därmed även minskad rörlighet i leden.

Statisk muskelkontraktion, som leder till uttröttning, nedsatt blodflöde i muskelvävnaden och tilltagande muskelsmärta, kan leda till långdragna besvär genom att kroppens försvarsreaktioner mot smärtan kan försvåra självläkning och i stället orsaka nya skador (myofasciella smärtcykler). Om muskelspasmen och den nedsatta ledrörligheten (hypomobilitet) kvarstår under längre tid kan ledbrosket genomgå degenerativa förändringar vid ledkapselförtjockningarna vilket i sin tur kan orsaka lokala och mer permanenta smärtproblem. För att bryta smärtcykeln, den lokala muskelspasmen och hypomobiliteten kan en kiropraktisk behandling med isärdragning minska vävnadernas längdförkortning (kontraktur) och frigöra ledförtjockningen från ledhålan. Det är visat att den kiropraktiska justeringen startar reflexer som minskar aktiviteten i överspända muskler och även minskar nervsignaler som stimulerar till muskelkramp.

Skada eller irritation vid ryggkotornas facettleder kan leda till kroniska inflammationer, ledsvullnad och orsaka förtjockning av ledkapseln. Dessutom kan ledkapseln bli mindre elastisk och det kan bli sammanväxningar mellan olika vävnader. I synnerhet vid långdragna förlopp med nedsatt rörlighet i leden, kan även ledbandsstrukturer bli mer permanent förkortade och därmed möjliggöra än mer sammanväxningar mellan olika inflammerade vävnader i leden. Med kiropraktisk justering minskas risken för utveckling permanenta sammanväxningar.

Förändringar av intervertebraldisken (broskskiva mellan ryggkotor) som leder till ändrad eller minskad rörlighet mellan ryggkotorna kallas interdiskal blockering. I samband med utvecklingen av degenerativa (nedbrytande) disksjukdomar har patienten ofta perioder med akut ryggsmärta och minskad rörlighet. Felfunktioner kan uppkomma när man böjer bålen framåt, eftersom brosk-skivornas mjuka kärnor då pressas bakåt i skivan och kan haka upp sig i broskskivans yttre delar. Om bålböjningen framåt följs av en bakåtböjning kan den fasthakade delen av kärnan inte återgå till sin normala position utan trycks istället ihop. Detta kan leda till en smärta genom att de lokala strukturerna har smärtreceptorer (typ IV) som även kan orsaka lokal muskelkramp och åtföljande minskning av rörligheten.

Skador som uppkommer vid kompression av broskskivors upphakade kärna skulle även kunna orsaka spänningar i den ryggmärgshinna som ligger närmast skivan. När lokal smärta och muskelkramp uppkommit, startas en självupprätthållande smärtcykel, med långdragen kramp och ledblockering. Kiropraktisk justeringsteknik har föreslagits som behandling för att bryta denna onda cirkel av akut ryggsmärta och minskad ledrörlighet. Förutom den rent isärdragande effekten på bakre facettlederna antas justeringen även kunna ha en direkt effekt på broskskivorna mellan ryggkotorna genom att med förändrade tryckförhållanden i disken underlätta för den mjuka kärnan att återgå till sitt normala läge eller i varje fall till ett läge som ger mindre negativa effekter.




(neurofysiologisk= nervfunktion)
Minskning av smärta efter ledjustering är väl känt och kliniskt dokumenterat. Mekanismen är fortfarande oklar, men det finns flera möjliga förklaringar.
En förklaring skulle kunna vara att smärtlindring uppkommer som en direkt följd av själva rörelsen under justeringen. Stöd för detta finns i studier som visat att kiropraktisk justering utvecklar tillräcklig kraft för att aktivera både djupa och ytliga känselnerver som förmedlar information om tryck och rörelser i vävnader och leder samt smärta. Detta kan leda till minskning av smärtimpulserna som går till hjärnan.

Vid inre och yttre förändringar i ett rörelsesegment (ledrörlighet mellan kotor) kan självupprätthållande smärtcykler och med muskelkramp vara ett viktigt inslag. Ledens mjukdelar har rikligt med känselnerver (mekanoreceptorer av typ I, II, III och IV (nociceptorer)). Skador och dragning i ledens mjukdelar strukturer kan leda till lokal muskelirritation. Justering framstår som en effektiv behandlingsmetod för att bryta sådana smärtcykler. En förklaring kan vara att justeringen utlöser en avslappande reaktion i muskeln genom aktivering av en nervreflex. Djurstudier har visat att ledmanipulationer kan förändra känsligheten hos nervceller som registrerar mekaniska förändringar vid facettlederna.

En annan modell som diskuteras är den direkta muskelmodellen som förutsätter en snabb dragning för att aktivera det så kallade sensinnet (reagerar på dragning i senor). Den snabba dragningen i senvävnaden leder till reflektorisk muskelavslappning. Modellen är teoretiskt intressant men det finns flera frågetecken. Stimulering av senorganet har en mycket begränsat hämmande effekt på de nerver som direkt styr muskelsammandragningen. Vid djurförsök har man dock funnit att manipulation med hög hastighet och kort varaktighet stimulerar senorgan mer än vid mer långdragen manipulation och att detta påverkar främst nerver som registrerar rörelser och läge kring ryggraden.

I kontrast till dessa fynd som relaterats direkt till effekter på muskeln har man även funnit att stimulering av nerver som registrerar tryck och sträckning samt smärta i själva ledkapseln hämmas betydligt när musklerna kring den aktuella leden aktiveras. Detta skulle innebära att om muskler aktiveras, minskas inflödet av smärta och annan ledkänsel.

Nervceller som reagerar för mekaniska förändringar i vävnaden finns i stor omfattning i ledens mjukdelar, i muskler och i hud. En kiropraktisk justering utvecklar tillräcklig kraft för att stimulera dessa receptorer och ger ett kraftlig flöde av nervsignaler in till ryggmärgen. Det finns därför skäl att anta att led- och mjukdelsstrukturers mekanoreceptorer kan spela en viktig roll för hämningen av muskelkramp och för att bryta smärta skapad från muskel- eller mjukdelsvävnad samt ledblockeringar.

I ett antal studier har man visat förändringar i musklernas elektriska aktivitet (EMG) vid manipulationsbehandling. EMG visade olika mönster vid snabb respektive långsammare justering. Det förefaller även att vissa reflexsystem systematiskt underlättas vilket skulle kunna förklara de kliniska resultaten med minskad smärta och muskelspänning. Justeringar som åstadkommer så kallade kavitationsfenomen och töjning av ledkapseln kan stimulera nervceller som aktiverar en relativt långvarig smärthämning. Ett ytterligare stöd för denna modell, är att den lätta känsla av obehag som ibland förknippas med manipulation ofta följs av en positiv behandlingseffekt. En kortvarig brisad av känselsignaler vid ledjustering antas, likt transkutan elektrisk nervstimulering (TENS) och akupunktur, öka mängden frisatta ämnen som kan minska nervcellers signalering. Både lokalt, i blodet och i hjärnan ökar frisättningen av nervsystemets egna smärtdämpare, enkefaliner och endorfiner. Båda dessa ämnen fungerar som opioida smärthämmare och kan vara av betydelse för den smärtlindrande effekten av en ledjustering.

För information om vetenskaplig litteratur om detta område,
Klicka här